Competion
Idag var det dags för tävling, LE och LD som ''vanligt''. Första ute tävlingen för i år och resultaten blev inte riktigt som förväntade om man säger så..
LE
Kändes bra när jag red fram, men inte helt hundra på framhoppningen och det visades verkligen inne på tävlingsbanan. Det var ute idag och när jag hoppade henne ute för första gången i söndags var hon taggad som in i tusen, men idag vet jag inte riktigt vad som hände. Kände att jag hade en bra fart, blev chockad att hon galopperade inte i normaltempo, men fick kravla mig över första hindert. Räcke snett igenom från höger, inte vår starka sida då hon glider ut med gumpalallan.
Sedan gick det helt ok, till det kom ett stopp på 4:e hindert. Jag tyckte jag red på bra och att Diana kunde faktiskt hoppat det. Men jag kunde sätta flera miljoner kronor på att det var 80 cm, har egentligen ingen betydelse då hon skulle kunnat hoppa det i vilket fall som helst. Andra gången hoppade hon det jätte fint.
Efter stoppet flöt det på bra, jag visste liksom att en placeringen kunde man drömma om. Blev ytterligare ett stopp på sista hindert i grunden, de älskade våghindret. Red an tre gånger, men hon ville inte hoppa det och när hon har bestämt sig, då är det bestämt! Stod lite dumt, snäv högersväg runt ett hinder vilket ledde till att man såg inte hindert förrän man var två språng i från det. Plus att alla funktionärer stod naturligtvis runt hindret...
Resultatet blev utesluten.
LD
Framhoppningen kändes suverän! Riktigt, riktigt bra hoppade hon. Jag har hon aldrig hoppat henne så bra, kändes jättebra att gå in med den känslan på banan efter förra klassens resultat.
Direkt när vi kom in blev Diana sitt gamla jag, taggad till 1000 och trampade nästan under sig och väntade bara på att jag skulle lägga på skänkeln och rusa iväg. Detta tog slut redan vid första hindret då vi vägrade.. suck tänkte jag då blir detta likadant som förra klassen. Var faktiskt samma hinder som hon vägrade i LE:n, samma här kunde hon hoppat också, bara att rida an igen och då gick det jättebra. Banan flöt på i ett jäkla tempo men över kom vi och hon hoppade lika fint som hon brukar göra. Kände att vi både hade skitkul inne på banan, även om det blev en hel del snäva svängar utan mening och omhoppningstempo så var det jäkligt kul att sin häst är sitt gamla jag!!!
Roman inlägg, I know.. Men om man ser på det såhär i första klassen vet jag fortfarande inte riktigt vad som hände. I andra var hon tillbaka och det var en rejäl otur med första hindret, sånt händer tyvärr. Träna träna träna vidare är det som gäller nu! Detta var andra gången som vi hoppade ute på ett år och vår andra tävling tillsammans, kan inte förvänta så jätte mycket av henne.
Framhoppningen till 2:a klassen och när jag trava av henne efter 2:klassen kändes skitbra! Känns även bra att det sämsta resultatet blev i den lägre klassen, att det sen gick bättre. Diana ser inte resultatlistan, utan hon lämnade tävlingen med självförtroendet på topp. Bara framhoppningen var en vinst för oss, jämför det med hoppningen i december... Hahah, hon stegrade och hade sig när jag skulle hoppa kryss på max 50 cm, glad blev hon.
Helt sjukt vad hon har utvecklats, jag har utvecklats. Vi har verkligen utvecklats enormt under en kort tid, stoooort tack till min underbara tränare Hanna som hjälper mig. Nu ska vi bara bli ännu bättre!!!
Puss!
Kommentarer mina fina läsare.
» Anonym
ja, du har rätt inställning!! vilken utveckling.....så mycket bättre....
Trackback